Den sexiga skalligheten

Under rubriken "Den sexiga skalligheten" skriver DN. De gör en i många avseenden korrekt analys. De har med Telly Aristotele "Kojak" Savalas, F. Reinfeldt och en del andra. Inget fel i det. Men det känns emellertid som ett journalistiskt havsverk. - Jag tror och hoppas att ni alla förstår vad jag menar:-)

Nu startar Hillary sin presidentkampanj

Nu har Hillary Clinton tillkännagivit att hon kandiderar för att bli USAs nästa president.

Hon gör det i denna video, som du kan se här.

Som vanligt i Amerikansk politik så handlar det väldigt mycket om att få igång en organisation. De har väldigt lite av partistrukturer som vi är vana med. På gott och på ont. Men framförallt mest på ont.


Inom kort kommer hon också öppna en kampanjblogg, där kan du läsa och kommentera.

Det negativa behöver kanske inte beskrivas. Men det positiva är att de får med människor som förmodligen har en ganska hög tröskel för att bli medlemmar i ett parti. Väldigt mycket handlar också om insamling av pengar för att kunna bedriva en full valkampanj.

Det viktiga när den amerikanska demokratin bedöms är att inse att mycket är dåligt, men det finns också en hel del att lära och fundera över. Primärvalen, förmågan att engagera väljarna i valkampanjen på ett konkret och praktiskt sätt. En hel del är också annorlunda än i Sverige, men det betyder inte nödvändigtvis att det är sämre.

Det absolut sämsta och det som är nästintill förbluffande är att medborgarna måste registrera sig för att bli väljare. Ungefär 50 % registerar sig. Av dem går 50 % sedan och röstar. Det innebär att ca 25 % verkligen går och röstar och att George W Bush är vald av typ 13 % av amerikanerna.

Andra bloggar om: http://bloggar.se/om/http://tyreso2006.blogspot.com/2007/01/nu-startar-hillary-sin.html

Uppåt för (s) utan att (m) backar

DN redovisar idag en ny opinionsundersökning från Synovate Temo. Den visar på en fortsatt glädjande utveckling för framförallt mitt parti. Tyvärr är det inte Socialdemokratin som har rosat marknaden, utan den borgerliga regeringen som genomför de skarpa förslag som också var deras vallöften. Deras problem var att väljarna nog inte uppfattade hela innebörden i deras budskap. Väljarna gillade den melodi som de borgerliga trallade på, men de lyssnade nog inte så noga på texten.
Den andra utvecklingslinjen som pågått ett tag, men som försvagas i en valrörelse när även de mindre partierna kommer fram från "vinterförvaringen", är att svensk politik så sakteliga går mot färre partier. Som det ser ut just nu kommer nog (kd) eller (c) och (v) att vara borta efter valet 2014.

Andra bloggar om: http://bloggar.se/om/http://tyreso2006.blogspot.com/2007/01/uppt-fr-s-utan-att-m-backar.html

Så ska det låta - med Caroline af Ugglas

Igårkväll såg jag premiären av Svt:s succéprogram - "Så ska det låta". Inser att jag är medelålders när man sitter hemma och kollar på familjeprogram och dessutom öppet erkänner att; ja, det var riktigt bra. Pust!

Nåväl, jag brukar kolla på detta program. Inte för att det är så oooolidligt spännande, utanför att det är trevligt med musik. Trevligt är för övrigt en glosa som man börjar använda i medelåldern. Ångest! Om det inte fanns någon ålderskris annars, så uppstår den av Svt:s familjeprogram och glosan - Trevligt. Pust!

Gårdagens program stack ut rejält i jämförelse med alla de tidigare program i serien som jag har sett. Det var avsevärt mycket bättre av det enkla skälet att alla fyra gästerna var proffisga musikanter. Det normala annars är att några är musikanter medan andra är mer diffusa kändisar. Det märktes när det olika låtarna i framfördes. Det var kunskap, glädje och feeling. Jag är inte med i Anna Books fanclub. Så medelålders är jag i allafall inte:-) Men hon strålade av äkta glädje och hon kunde sjunga.
Det andra som var gemensamt för alla de medverkande var att de tog låtarna direkt på introt, med färre bokstäver i rutorna framme och med hjälp av bilderna kunde de hitta relevanta låtar. Det är ganska rimligt att de som arbetar som proffsmusikanter ska kunna improvisera, kunna låttexter och hemma i soffan ska sådana som jag vara chanslösa. Så var det igår. Kul!

Men bäst av allt var att jag upptäckte en artist, som inte är ny, annat än möjligen för mig. Men jag blev alldeles hänförd av rösten, feelingen, uttryckssättet. Ja, av allt. Caroline af Ugglas rockar så jag får gåshud. Direkt efter programmet så beställde jag hennes nya album -"CAROLINE AF UGGLAS - JOPLIN PÅ SVENSKA"

YES!!! Nu blir det Mona!!!

Nu har partiets valberedning haft presskonferens och presenterat ett förslag till ny ordförande för partiet. Det är ingen hemlighet att jag är både stolt, nöjd och glad. Det blev bättre än vad jag hade kunnat hoppats på i höstas.

Jag noterade också att Mona Sahlin hade en avspänd hållning och att glittret i ögonen fanns där. En något märklig iaktagelse kan tyckas. Men det gjorde mig än mer övertygad om hur bra och rätt valberedningen bedömning är. En eloge också till Lena Hjelm-Wallén som alltid är mycket coolare, i alla avseenden, än vad hon ger sken av.

Såg också en snutt från en intervju med aktuellts Mats Knutsson där Mona både lyckades att kommunicera värderingar, ödmjukt möta de olika ståndpunkter som finns i partiet och samtidigt initiera en debatt om morgondagens syn på näringspolitiken. Särskilt imponerande en dag som denna, att också lyckas få fokus på politikens innehåll.

- Jag kan också hålla med Metallklubbens ordförande på SAAB i Trollhättan, som i ett TV inslag menade att Fredrik Reinfeldt närmast är lite rädd för att möta Mona Sahlin i en debatt.

- Nu vinner vi valet 2010!

Andra bloggar om: http://tyreso2006.blogspot.com/2007/01/yes-nu-blir-det-mona.html

Mina förhoppningar stärks. Jag hoppas på Mona!

Det kommer att ordna sig! Det känns på något vis som att ingen kommer att sätta krokben för Mona Sahlin nu. Jag har hela tiden hoppats och trott, men inte riktigt vågat argumentera för Mona alltför tidigt.
Risken har tyvärr varit överhängande för att de som hyser andra känslor i ordförandevalet, ska ägna mer kraft åt att skada hennes kandidatur istället för att argumentera för en egen kandidat.

Ingenting är klart, men det finns som förväntat ett massivt stöd i partiorganisationen. Aftonbladet kunde också igår redovisa en Sifo undersökning som ändå ger en hint om att stödet minsann inte är dåligt hos allmänheten heller.
Det är en rasande stor skillnade på en SIFO som ändå görs både metodiskt och noga i relation till de web-omröstningar. Skillnaden är minst lika stor som prisskillnaden för Aftonbladet mellan dessa olika undersökningsmetoder. Resultatet är också minst sagt annorlunda.

För mig har frågan om en kvinnlig ordförande varit av underordnad betydelse. Det viktigaste är politikens innehåll, kunskap och ledarskap. Med Mona kommer vi Sossar att få alla dessa delar i världsklass. Och jag är ganska säker på att de medborgare som är skeptiska kommer att bli positiva när de får "lära känna" Mona istället för att bilda sig en uppfattning byggd på de rykten som sprids.

Nu hoppas jag bara, att jag inte har hoppats för mycket.

Åke Sandin om folkrörelser

Åke Sandin skriver på sin blogg - Förbannad Pacifist - om folkrörelsearbete. En mycket tänkvärd postning som inte innehåller det klassiska misstaget att presentera alla lösningar och utifrån dem, i efterhand formulera en analys.

Istället så funderar Åke kring utvecklingen för folkrörelsearbete i allmänhet. Han ger en osminkad och naken skildring av vad som händer nationellt med folkrörelser som blivit centrala organisationer. Och han skildrar utvecklingen i Tyresö, som sannolikt inte är varken bättre eller sämre än i någon annan liknande kommun.

Det som ger resonemanget lite extra krydda för mig, är att det i grunden handlar om en idéburen organisation som jag inte varit aktiv i, som jag inte känner så väl, men som jag med små mödor ändå klarar att omsätta till min egen erfarenhet från andra folkrörelser. Och tänkandet blir inte så hotfullt (för en själv) när man kan ställa sig brevid och beskåda en annan organistions utveckling.

Nu borde partiet, fackföreningarna och alla andra folkrörelser inom arbetarerörelsen ställa sig samma fråga. Fundera över den egna långsiktiga identiteten, istället för att ägna all kraft åt att leta småfel i den nya regering, som bara gör det den har lovat och som alla hade förväntat sig.

Visst ska vi bedriva en aktiv oppositionspolitik, granska och tydliggöra deras politik. Inget snack om det. Men än viktigare nu är att rusta den enda makt vi äger - nämligen den egna organisationen.

Andra bloggar om: Folkrörelser