Vänner, kompisar, bekanta och relationer

Idag åt jag lunch med en god vän. Lambrini Theodossiou som jag inte träffat på många år. Vi har båda arbetat mycket, haft en hel del omkring oss privat och ingen av oss har riktigt orkat med ett större socialt liv. Nu träffades vi och åt lunch. Det var precis lika roligt som när vi arbetade tillsammans för elva år sedan. Vi bubblade i mun på varandra och möjligen kändes det som om vi inte setts på ett halvår eller något. Ibland så har vänskap som inte vårdas en tendens att innebära att man inte bara glider ifrån varandra, utan också växer åt olika håll. Så var det inte idag. Det var ett sånt där möte som gjorde mig glad hela eftermiddagen och kvällen.

Under en dryg timme, mellan arbetet på kontoret och sammanträdet i fullmäktigegruppen, så var jag med yngste sonen på skytte, under tiden som han pangade, så pep jag iväg och handlade pizza till den spillra av familjen som åt middag hemmavid, nämligen hustrun och yngste sonen. Där på pizzahaket så träffade jag en annan gammal bekant, nämligen Annica, hon jobbade tidigare på Lugna favoriter och bor dessutom i Tyresö, efter att ha träffats några gånger å tjänstens vägnar och gjort affärer, så kom vi på att vi som små barn bott grannar några år. Vi hade under ett antal år en kund - leverantörrelation, men den blev med tiden bättre än den gängse.
Nu hade Annica både hunnit sluta på radiostationen, flytta från Tyresö i två år och flytta tillbaka till kommunen. Dessutom bli gravid och föda en liten dotter som var så pass stor att hon kunde äta vanlig mat...

Trots att det var två olika möten, i två ganska olika relationer, så var båda tveklöst positiva och humörhöjande. Samtidigt så leder det en in på tankar kring vad som egentligen är meningen med livet. Och hur vårdar jag egentligen mina kompisrelationer...

...En sak är i alla fall säker. Trots brittsommar, så är hösten här.