Om prylar och återanskaffning.

Jag är inne och läser hos Bengts på Frihetens Vingar om hans för stunden påkomna slutsats om att hoppa av och leva självhushållande liv, där man lever av den egna odlingen. I olika sammanhang har jag den senaste månaden stött på liknande tankegångar i bisatser i andra samtal. Jag började raskt att skriva en kommentar till Bengts inlägg men märkte snart att den blev längre än själva inlägget, att det gled en bit ifrån ämnet, så då gick jag inspirerad till min egen blogg och skrev detta inlägg om resurser.

Ibland funderar jag över vilka resurser som skulle bli kvar om familjens alla prylar reducerades till ett minimum. Låt säga det klassiska årtalet 1968 när dagens reklambyråägare och generaldirektörer var unga radikaler.

Visst är prylsamhället i hög utsträckning självvalt eller inte avstyrt. Men nog finns det också ett visst mått av yttre tryck, att påstå något annat vore självbedrägeri.

Jag vet inte om det beror på att jag själv är mitt i livet, med tonåringar och så. Men det börjar bli påtagligt att det inte är nyanskaffningen som är betungande, utan den ständigt pågående återanskaffningen. Alltså prylar vars nödvändighet man kan vara tveksam till, men som går sönder och ska ersättas. Allt från torktumlare, video (jo jag köpte en ny sådan för någon vecka sedan, för de gamla videobanden passar inte i någon av DVD spelarna) till någon av de fem privata mobiltelefonerna i familjen.

Detta trots att jag tokvägrar att köpa både platta skärmar till såväl tv som dator, något bioljud har ännu inte nått vardagsrummet. Jag ska å andra sidan villigt erkänna min förtjusning i den elektriska vinkorköppnaren, pjäxvärmarna och stavmixern för att ta några skojiga saker, som var och en inte är jättedyra.

Men utan att gå tillbaka till 1930-tals standard med endast radio som facilitet, som de flesta nog skulle uppleva isolerande.

Tänk dig istället ett scenario med ”bara” 1968 års standard. Följande ingår i utrustningslistan:

• Bil utan extrautrustning
• Färg-tv
• Radio
• Strykjärn
• Spis
• Kyl
• Brödrost
• Elvisp
• En enkel borrmaskin

Resten av befintliga prylar i kök, badrum, vardagsrum, sovrum och garage går bort. Ta fram miniräknaren (det blir räknesticka nästa gång...) och jämför med idag.
- Hur mycket pengar skulle inte kunna sparas in på låt säga tre år? Jag är säker på att många skulle kunna spara en hel del pengar eller kunna gå ned i arbetstid.

Detta är inget försök att moralisera, det är inte heller ett miljöpolitiskt inlägg, det är bara ett sätt att försöka åskådliggöra att vi inte har fått det sämre ekonomiskt de senaste 35 åren.

Sedan är det upp till var och en fatta beslut över hur de egna resurserna används. Själv är jag inget föredöme. I bästa fall är jag en sur nejsägande tonårsfarsa, som växte upp på stenåldern (läs 1970-talet).