För en gångs skull gör Schyman något bra

Jag tillhör sannerligen inte Gudrun Schymans fanclub. Hon är för mig en stor populist som verkar lida av att tiden i riksdagen är förbi. Hon är förvisso skicklig på att marknadsföra sig och det budskap som förtillfället kan tänkas vara gångbart. Jag vill också säga att hon förmodligen på många sätt är en god människa, men det gör inte hennes politik mer fylld av substans.

Nåväl, nog om ursäkter för att jag skriver om Schyman på min blogg. För en gångs skull vill jag försvara det hon gör. Aftonbladet har idag en artikell om hennes resvanor. De höga kostnaderna. Jag tänker inte försvara allt, men det är märkligt att hennes flit klandras.

Ingen journalist granskar de riksdagsledamöter som har riktigt låga reskostnader eller som bara reser mellan hemmet och riksdagen. De är att klandra. Om en folkvald med rätt hög lön mest sitter inlåst i utredningar, utskott och kammaren, så har de faktiskt bara fullgjort halva sitt uppdrag. Dessa ska möjligen granskas för låg aktivitet och därmed låg effektivitet.

Någon del av mediasverige lät mäta antal motioner, interpellationer och frågor som något slags mått på aktivitet. Inget fel i det. Men även den gången så saknades den halvan av arbetet som ska utföras bland medborgarna. Om de sen har fokus på feedback eller input är kanske mindre intressant.

Det usla består inte i att folkvalda granskas, det är viktigt och ska värderas högt. Men granskningen får inte präglas av samma populism som annars är Schymans kännetecken. För både folkvalda och journalister ska ha olika roller men gemensamt ha de vanliga medborgarnas bästa för ögonen.