Åke Sandin om folkrörelser

Åke Sandin skriver på sin blogg - Förbannad Pacifist - om folkrörelsearbete. En mycket tänkvärd postning som inte innehåller det klassiska misstaget att presentera alla lösningar och utifrån dem, i efterhand formulera en analys.

Istället så funderar Åke kring utvecklingen för folkrörelsearbete i allmänhet. Han ger en osminkad och naken skildring av vad som händer nationellt med folkrörelser som blivit centrala organisationer. Och han skildrar utvecklingen i Tyresö, som sannolikt inte är varken bättre eller sämre än i någon annan liknande kommun.

Det som ger resonemanget lite extra krydda för mig, är att det i grunden handlar om en idéburen organisation som jag inte varit aktiv i, som jag inte känner så väl, men som jag med små mödor ändå klarar att omsätta till min egen erfarenhet från andra folkrörelser. Och tänkandet blir inte så hotfullt (för en själv) när man kan ställa sig brevid och beskåda en annan organistions utveckling.

Nu borde partiet, fackföreningarna och alla andra folkrörelser inom arbetarerörelsen ställa sig samma fråga. Fundera över den egna långsiktiga identiteten, istället för att ägna all kraft åt att leta småfel i den nya regering, som bara gör det den har lovat och som alla hade förväntat sig.

Visst ska vi bedriva en aktiv oppositionspolitik, granska och tydliggöra deras politik. Inget snack om det. Men än viktigare nu är att rusta den enda makt vi äger - nämligen den egna organisationen.

Andra bloggar om: Folkrörelser