Även OECD är negativa till sänkt fastighetsskatt

Nu sällar sig även OECD till skaran som uttrycker sin misstro mot sänkningen av fastighetsskatten som den nya regeringen avviserade i veckan. Det är inte så att de värnar ett högt skattetryck. Utan de tillhör i likhet med fastighetsägarna den skara som inser att detta inte kommer att leda till bättre ekonomi hos medborgarna i gemen. Dyrt, dåligt, orättvist och slarvigt är väl det vänligaste som kan sägas om sänkningen.

OECD anser att det behov av skattesänkning som finns gäller inkomstskatten.

Sänkningen kommer innebära ökade priser på villor och bostadsrätter.

Finansieringen skapar inlåsningseffekter, när flyttskatten höjs.

Det låga ränteläget kan försvinna, med en överhettning.

Tokstoppet på bostadsmarknaden när det gäller räntebidrag till hyresrätter innebär inte bara en än mer skev bostadsmarknad i tillväxtområdena, det försvårar även för glesbyggdskommunerna att skapa relevanta bostäder för den allt äldre befolkningen i landet. Denna utveckling är mer påtaglig i glesbyggd, än i de mer urbana delarna av landet. Så ur den utgångspunkten är både centrum och periferi förlorare.

Varje nytt jobb i byggbranchen leder till ca tre nya jobb i industrin (tumregel) och detta i en branch som är mer inhemsk än någon annan branch i industrin.

Personligen så anser jag att om det nu hade varit en verklig skattesänkning, om detta utrymme hade frigjorts, så borde staten använda detta för att säkerställa att kommunerna INTE ska tvingas att höja kommunalskatten.
Effekten av den nya regeringens politik verkar redan ha slagit igenom. I en alltmer globaliserad värld är det svårt att styra den inhemska ekonomin. I Sverige är bostäder det kanske viktigaste verktyget som fortfarande är användbart. Det använder nu regeringen efter bästa förmågha till att försämra medborgarnas levnadsvillkor.

Skatteprognosen för kommunerna avseende 2007 och framåt börjar nu falla. Det vill säga att kommunerna får lägre skatteintäkter beroende av att den skattepliktiga inkomsten av tjänst faller. Detta hänger bland annat ihop med att Sveriges befolkning blir äldre och pension nästan per defintion är avsevärt lägre än vad lön är.

Sedan kanske skatte behöver sänkas, men då är det defintivt den i den första och inte den sista skattekronan som sänkningen ska påbörjas. Detta skulle både få en schysst fördelningspolitisk effekt, vara en del av principen om generell välfärdspolitik och det skulle vara samhällsbyggande.