SvD om "Magnus Tankar"

Idag har SvD en artikell där de intervjuar Magnus Ljungkvist om hans blogg och dess avslöjanden kring Boreliusaffären.
Det är bra att Magnus äntligen får befogad cred efter att ha varit den bästa i bloggsfären under väldigt lång tid, alltså redan innan den nya vassare inriktningen och den inte fullt så roliga layouten (den gamla var faktiskt ballare...).

Jag skrev följande om Magnus blogg redan den 18 september 2005:
"Magnus Ljungkvist är däremot riktigt, riktigt bra, han förestår den enligt mitt synsätt bästa bloggen alla kategorier. Med en stor portion humor och rasande bra iakttagelser så har Magnus förmågan att sammanlänka dessa egenskaper i en och samma text. Elak, allvarlig och rolig är de kännetecken som slår mig."

Du som vill läsa "Magnus Tankar" på riktigt, kan klicka här.

Läs Leijonborg på DN debatt - om politikers moral

Inspirerad av ”Ploggen - Brockmans politiska loggbok” som också skriver om alliansmoralen och Lasse Leijonborgs moraliska programförklaring på DN debatt från den 15 april.

Alla skandaler och affärer är trista. De som drabbas mest är väljarna och demokratin. Det är också tråkigt för alla de lokalpolitiker, som jobbar hårt för sitt partis värderingar och politik, men som får klä skott för vad deras partivänner gjort. Jag tänker nu senast på Berit Assarsson och Mats Fält, som är moderata kommunalråd i Tyresö. Det är bra personer även om jag inte sällan har andra åsikter än dem. Vi är ganska ofta oense, men bara i sakfrågorna. Och det är ju själva poängen med olika politiska partier.

Jag har svårt för moralister, särskilt de som är fördömande och håller sig med dubbelmoral. Jag vet inte om Lasse Leijonborg har för avsikt att följa upp sin proklamation på DN debatt, kanske tillsammans med de andra partiledarna i alliansen. Ett tips på rubrik kan vara: "Lex alliansen" eller "Den som kastar första stenen…"

Libyen kopplar upp skolbarn

Läste en spännande artikel i Svenskan (tyvärr verkar den inte finnas i nätupplagan) idag. Den handlar om att Libyens regering har träffat ett avtal med den ideella organisationen "One Laptop Per Child". Fler länder är på väg, men Libyen ser ut att bli världens första land där ALLA barn är uppkopplade mot internet, via utbildningsdatorer.

Uppkopplingen sker genom trådlöst internet.

Enligt den Wikipedia så kommer dessa datorer inte under några omständigheter att säljas i affärer eller liknande.

Tyresös elever ligger under riksgenomsnittet när det gäller kunskapsmålen och Tyresö kommun satsar mindre än riksgenomsnittet på läromedel. Jag kan inte bedöma vilken nivå dessa datorer och dess programinnehåll har, men bara genom att tillsammans kunna bedriva undervisning på detta sätt torde kunna öka kunskapsintaget. Men finns viljan?

100 dollar per dator är priset. Även om det så här långt är flest relativt fattiga länder så återfinns även den amerikanska delstaten Massachusetts bland de som kommer skaffa denna utrustning.

I Sverige går den nya regeringen i motsatt riktning genom att avisera att hemmadator paket inte längre ska vara skattefria. En utvecklingspessimistisk skatteökning av de nya moderaterna.

Nisha Besara som ny SSU ordförande

Det är med stor vånda som jag skriver detta inlägg. Som fyrtiotvårigt oppositionsråd så ska jag inte lägga mig i ungdomsförbundets interna angelägenheter. Men lite tyckande kan jag dock kosta på mig.

Jag tänker inte på några villkors vis moralisera över vad Anna Sjödin har gjort eller inte gjort. Detta kan jag inte för kunskapen saknas. Och det vill jag inte heller, för jag har svårt för moralister. Däremot så verkar SSUs arbete vara väldigt förlamat just nu. Det oroar mig djupt. De borde stå i första ledet, inte för att jaga statsråd för deras leverne, men väl för den politik som kommer att slå hårt mot de ungdomar som inte kan få hjälp av föräldrar med jobb och bostad.

I sverige finns det tre riktigt skarpa ledarskribenter som jag gärna läser (det finns säkert fler som inte jag upptäkt). Det är PJ Anders Linder på Svenskan och han är både medelålders och moderat. Olof Abrahamsson på Norrländskan som är medelålders sosse (han var för övrigt distriktsordförande i SSU Norrbotten när jag var aktiv i SSU) och en av få utvecklingsoptimister bland de Socialdemokratiska morgontidningarnas ledarredaktörer.
Och sedan är det den allra skarpaste i kåren av svenska ledarskribenter, Nisha Besara på Aftonbladet, som är både ung, tjej från Stockholms län och sosse. Aftonbladet borde ge Nisha tjänstledigt några år för att leda det Socialdemokratiska ungdomsförbundet.

Nisha Besara kan ge SSU en sylvass ideologisk och politisk framtoning, som driver på sådana som mig, den tillträdande Socialdemokratiska partiledningen och inte minst i oppositionsarbetet mot den nya högerregeringen.

Nu har jag skrivit mitt första inlägg på oppositionen.se

Mediagranskningen svalnar för oppositionen
Två mediala politiska händelser har utspelat sig det senaste dygnet. Dessa har fått väldigt olika grad av uppmärksamhet.

Den som genererat mest uppmärksamhet handlar om statsministern och två av de nya statsråden, som har haft svart hemhjälp och tjyvtittat på statstelevisionen i 16 år.

Den andra händelsen, som landar högt upp i dagens svd, men betydligt längre ned i nästan alla andra medier, handlar om att Billström får gå, hon blir inte Stockholms nya oppositionsråd, utan ersätts av Jämtin. Alla minns säkert krigsrubrikerna i samma ärende för typ ett år sedan. Till saken hör att Jämtin nu kommer att avsäga sig sin riksdagsplats, bli kommunalpolitiker och utgå ur kretsen möjliga kandidater till posten som partiordförande i Socialdemokraterna.

Många aktiva sossar har under åren beklagat sig över en ensidig granskning av Socialdemokraterna, där de borgerliga företrädarna klarat sig ganska lindrigt. Så långt allt korrekt. Detta har sedan följts av att media bedriver borgerlig propaganda på nyhetsplats, vilket naturligtvis, med något undantag, är befängt. Den borgerliga regeringen kommer förmodligen att märka detta den hårda vägen och liknande beskrivningar kommer att trilla fram från den kanten om att media i allmänhet och svt i synnerhet är vänstervridna.

Poängen med denna genomgång av det senaste nyhetsdygnets två större politiska händelser är att visa, att oppositionen är relativt ointressanta i nyhetsbedömningen, att media kommer att fortsätta att granska den formella makten. Och viktigast av allt: När valanalyserna nu påbörjas runt om i det socialdemokratiska partiet, så vore det olyckligt att skylla på journalister, då tappas viktig självransakan bort. Betydligt mysigare, men föga konstruktivt.