Spanien utvecklas

I år gick semestertrippen åter till Spanien närmare bestämt Torrevieja. Närmaste större stad, som ligger ca fyra mil bort är heter Alicante. Det var andra sommaren i rad som vi fick förmånen att semestra där. Vilket innebär att vi nu har börjat bli lite mer bekanta med området.

På semestern är ambitionen att koppla ifrån, kasta loss och tänka på annat. I de flesta avseenden lyckas detta. Samtidigt är det svårt att undgå att notera det man ser. Att betrakta och jämföra.

På väg från lägeheten till vår favoritstrand i Mil Palmera, så är det ca 15 km. En förmiddag så räknade en av sönerna lyftkranar. Innan han gav upp var han uppe i 32 stycken och då var det ett gott stycke kvar till stranden.

Valencia som är Spaniens tredje största stad med 2,2 miljoner invånare ligger ca 30 mil norrut sett från Torrevieja. I ”Valenciaregionen” som innefattar Valencia, Gandia, Benidorm, Alicante, Torrevieja, Murcia, Cartagena med flera städer och orter så bor det ca 8 miljoner människor. Om tio år räknar de med att invånarantalet är ca 20 miljoner. En smått otrolig siffra, men samtidigt inte obegriplig om man ser hur ofantligt mycket som byggs.
Av dess 20 miljoner kommer ca 25-30% att vara Spanjorer. Majoriteten kommer att vara Skandinaver, Tyskar, Britter, Holländare. Costa Blanca håller på att bli Europas svar på Florida.

Förmodligen så kommer en stor andel av de som flyttar in alla dessa nya spanska bostäder, tillhöra samma generation som unga flyttade in i miljonprogrammets bostäder när de var nya. Om jag gissar rätt som kommer de att ta med sig både sin pension och sitt konsumtionsmönster från Sverige, Norge, Tyskland med flera länder till just Spanien. Detta fenomen kanske påverkar statsfinanserna mer än många andra förändringar.

Förutom att bostäder i olika former växer upp som svampar ur jorden, så följer bred satsning på affärer och affärscentrum där livsstilar och till dessa anpassade upplevelser integreras.
På väg tillbaka från en utflykt till Cartagena, så såg vi ett köpcentrum som såg lite fräckt ut. Där kollar vi sa familjen. Väl där inne möttes vi inte av den vanliga lågmälda hissmusiken som inte ovanlig för köpcentrum. Musikens volym var närmare ett disco än en hiss på Scandic. Även inne på toaletterna var volymen hög. Jag och min fru som båda är födda på 60-talet kände oss inte som målgrupp för denna arena.

På ett år har massor hänt. Hus som precis var påbörjade förra året, är nu färdigställda och inflyttade. Husen har även fått ”kompisar” av fler hus. Ett nytt kvarter var bebyggt med ett helt nytt köpcentrum, där bland annat HM etablerat sig.

En annan påtaglig skillnad var trafiken. Även om de flesta vägar är i gott skick, betalvägar för de längre sträckorna, matargator, rondeller och allmänt sett god väg- och trafikstruktur, så har inte kapaciteten i utbyggnaden av den infrastrukturen hängt med byggnadsutvecklingen. Vi fick köa i stort sett varje gång vi skulle åka till ”vår” strand.

I år flög vi inte till Alicante utan till Barcelona. Skälet var naturligtvis priset. Där hyrde vi bil och åkte de 65 milen på AP 7an som betalvägen heter. Det var en mycket fin om än lite tråkig motorväg som snabbt forslade oss till och från Torrevieja. Priset för en enkel resa på denna väg var sammanlagt ca 450 kronor för 65 mil.

Detta är naturligtvis bara lösryckta intryck från några semesterveckor. Men Spanien växer och utvecklas. Det spanska samhället är fortfarande i en brytningstid mellan det gamla och det nya. Mellan siestastängda affärer och restauranger respektive nya kommersiella upplevelsekomplex. Mellan grönsaker och frukt med fisk och kyckling vid sena middagar till fast food vid dygnets alla timmar. Löner och priser är ungefär som i Sverige.

Jag ska i alla fall nyfiket följa utvecklingen i Spanien eftersom förändringen är så påtaglig.