Ikväll så fick jag ett trist besked, en god vän i Manilla, Edwin, som är partifunktionär i vårt systerparti Akbayan ligger på sjukhus sedan 14 dagar tillbaka. Läget är så vitt jag förstod av mejlet allvarligt. Mycket talar för en omfattande bypass operation. Något som sannolikt är mer komplicerat i Manilla än i Stockholm. Trots att läget är akut så får han vänta minst en vecka. För Edwin är ingen rik man.

Jag besökte Akbayan för drygt ett år sedan och talade bland annat på deras konferens för borgmästare, sedan reste vi runt i landet och genomförde seminarier och andra utbildningsinslag. Edwin och jag blev vänner, det är inte ofta som en 42åring som jag, hittar en ny kompis, där personkemin stämmer sådär precis. Det märkliga är att vi delvis har en gemensam bakgrund. Han är partiombudsman, det har jag också varit i 15 år. Han var från början elektriker, vilket även jag har varit.

Han är väl en tre eller fyra år äldre, har levt ett ganska tufft liv, varit gerillasoldat och blev nyligen morfar. Där skiljer vi oss åt på alla punkter.

Men med både likheter och olikheter så hittade vi varandra. Jag vill inte påstå att vi känner varandra väl, det är svårt efter två veckor, visst har vi skrivit några mejl till varandra. Ändå så känner jag en oro. Imorgon så ska jag i alla fall försöka ringa till Edwins mobil, för nu är det natt där.