Jag hejar på både familjen och feminismen

De konstiga. Konservativa och frasradikala. Kd och tja...
Det är inte ofta det händer i Sverige. Men ibland så uppstår en debatt mellan de riktigt onormala i svensk politik. I ena ringhörnan återfinns den konservative Göran Hägglund, partiledare i (kd) som ger uttryck åt någon slags antifeminism. Och i den andra återfinns en samling kvinnor med bland andra Aftonbladets krönikör Åsa Mattson som i ett pratminus anger att hon vill riva upp kärnfamiljsidealet.
"– Jag är emot den traditionella patriarkaliska kärnfamiljen och jag är för att bryta upp den."

Göran Hägglund och Gudrun Schyman (som också sagt konstiga saker om familjen) har samtidigt mycket gemensamt. De verkar vara beredda att göra nästan vad som helst för att komma ur sin egen mediaskugga. Eller också är det värre än så, de kanske står för de åsikter de torgför.

Normalt. Mellanmjölk. Villa-Volvo-Vovve. Sossarna...
- Jag tror att de allra flesta önskar leva i en vanlig familj. Och en vanlig familj får tack och lov se lite olika ut idag. Mamma, pappa och två barn. Varannan vecka helt ensamstående och varannan vecka ensamstående med tre barn. Mamma, mamma och ett barn. Och så vidare.
- Oavsett hur familjen exakt har formerats, så tror jag att de flesta efter förmåga vill dela upp arbetet i hemmet på ett så jämlikt och rättvist sätt som möjligt. Det är förskola och fritids, hämta och lämna, städa och diska. Kämpa för sig och de sina. Men också att själv (som man eller kvinna) få växa och utvecklas i arbetslivet. Den vanliga vardagen.

- Det är väldigt få som drömmer om en hemmafrutillvaro finansierat av vårdnadsbidrag eller som vill prioritera skatteavdrag för hemhjälp om det ställs mot andra gemensamma insatser i samhället.