Min blogg är min Tamaguchi...

Minns ni "flugan" som vissa barn och en del föräldrar tvingades genomlida för några år sedan? Tamaguchi som var (är?) elektroniska husdjur, som skulle matas, sövas och aktiveras, om så inte skedde, så dog de.

Osökt kom jag att tänka på dessa "varelser" när jag funderade över varför jag blir störd av mig själv, så snartjag inte levererat något tänkvärt (nåja) på bloggen.

Fast det är kul att skriva, jag inbillar mig också att det är bra att leverera fortlöpande, det håller tempot uppe även på andra områden. Då och då återanvänder jag texter när jag ska skriva särskilda yttranden eller reservationer i kommunalpolitiken. Eftersom bloggens texter allt som oftast är mer fokuserade på själva pudelns kärna och inte ett dugg på det formella, så blir dessa texter bättre och tydligare.

Dessutom får jag möjligheten till lite feedback, vilket i sig är bra.