Vidrigt Wiehe

Mikael Wiehe ställer upp och spelar på en gala som hyllar den kommunistiska diktaturen på Kuba. En regim som står för folkmord och åsiktsförtryck kan aldrig hyllas.

Med en ihålig bortförklaring om att de värsta brotten mot mänskliga rättigheter på Kuba begås på den amerikanska militärbasen i Guantanamo så söker Wiehe legitimitet.

Att försvara en vidrighet med annan vidrighet är en retorik som inte anstår en som vill beskriva sig som demokrat. Men det kanske inte Mikael Wiehe vill?

Jag har tidigare lyssnat på Mikael Wiehes musik. Inte delat hans ideologi, men väl det engagemang han visat för många latinamerikanska regimer som fallit offer för facistiska diktaturer. Inte minst vid militärkuppen i Chile 1973. Nu hyllar han han en stat som leds av en diktator.

Nu känns Mikael Wiehe som politisk sångare lika tilltalande som Ultima Thule.