När tsunamin reduceras till cynisk partitaktik

Jag har valt att inte tidigare skriva om tsunamin på min blogg. Det är så svårt att formulera sig värdigt kring en sådan händelse som inneburit så mycket död, lidande och förtvivlan.

Bäst tycker jag att Yrsa Stenius har skrivit i Aftonbladet, där hon jämför den finska katastrofkommissions rapport med den svenska. Och framförallt att den debatt som förts efter varit väldigt annorlunda i Finland jämfört med i Sverige.

Idag kan vi läsa om den opinionsundersökning som legat i fält under perioden 29 november och en vecka framåt. Det är RUAB som genomfört den. Den rapporteras i DI, Svt och SR.

Statsvetarna är förvånade över att (s) inte tappar och att de borgerliga inte går framåt. Deras förvåning visar bara att de så intimt förknippar sig med det politiska spelet och inte som de fristående betraktare med örat mot marken, som de borde vara.

De borde veta att medborgarna eller väljarna är kloka och att de alltid har rätt. Självfallet så ska regeringen tilldelas kritik för hur arbetet med Tsunamin hanterades. Och det har också skett.

Däremot så är det säkert fler än jag som blir lätt illamående över hur katastrofen exploaterats. Det visas ingen äkta empati, bara en spelad medkänsla som inte handlar om något annat än att hålla liv i frågan och skada regeringen.

Det allra tydligaste exemplet var, när centerpartiet ville begära misstroendeförklaring mot regeringen (vilket de självfallet har rätt att göra) så blir de andra tre partiernas partiledare rejält sura över att centerpartiet har brutit mot överenskommelsen i den borgerliga alliansen. Den här frågan skulle skjutas i till KU förhören i riksdagen. Alltså inte ett ord om själva Tsunamin eller katastrofrapporten.

Jag förstår om de vill och försöker komma överens om skattepolitik, vårdnadsbidrag eller arbetslöshet, för det ska utgöra underlaget för en eventuell borgerlig regering. Men detta är en annan typ av fråga, som ska hanteras sakligt och inte taktiskt.

Jag tänker inte försvara någon. Fel har begåtts. Men att sträva efter att göra ont värre är bara så ovärdigt och omdömeslöst. Som vår värld ser ut kan många olika scenarios bli verklighet. Sprängningar eller terrordåd hemma i Sverige eller utomlands. Det viktiga är vad Sverige kan lära sig och vad som kan förbättras.