Tillbaka från Prag

Prag är en av mina absoluta favoritstäder. Både vänlig, lättsam, välorganiserad och framförallt inriktad på att utvecklas. Den här gången var det en tre dagars semestertripp, tillsammans med tre gamla kompisar.

En dag besökte vi Nationalmuseum. Vacker byggnad men ack så trist innehåll. Massor av rum med stenar i glasmontrar. Gråsten i långa rader. Urk.

Däremot var Museum of Communism en riktig höjdare. Med miljöer och material hade de lyckats att fånga tidsbilden. Förhörsrummet var obehagligt trots att det var obemannat, men när man klivit in en bit i rummet så ringer den svarta bakelittelefonen och det kommer en känsla krypande...
En annan iaktagelse var att dess propaganda illustrerades av ariska pojkar med mycket muskler som arbetade under beundran av väna flickor.
De visade också dokumentärfilm kring både Pragvåren 1968 och revolutionen 1989, när Tjeckien lyckades bli befriat från den kommunistiska diktaturen.

Paradoxalt är en av Tjeckiens politiska framgångsfaktorer att kommunistpartiet fortfarande är verksamt. Och att det finns ett högerextremt parti. Det har inneburit att de tjeckiska sossarna, kristdemokraterna och ODS (typ moderaterna) inte har behövt läggas all sin energi på konflikter med extremister när demokratin återvanns. Istället kunde de ägna sig åt att modernisera landet. Tjeckien är nu en stolt medlemsnation i EU.

En kväll så var i Prags utkanter på öl-provning. Det var inte de vanliga tjeckiska multi-ölen, utan bira från småbryggerier. Skatteklassen på avgörs genom mängden öl som produceras, inte alkoholhalten, vilket känns rätt. Det är ett sätt bevara kulturarvet och göra det möjligt för de små bryggerierna att överleva. Bland annat så drack vi en god om än stark Porter Pardubicky.

Jag passade också på att köpa ett par dojjor på det fantastiska Bata varuhuset.