Kommunfullmäktige igår: Högerpakten genomför hemmafrureform

Den moderatledda majoriteten, inklusive folkpartiet beslutade vid gårdagskvällens kommunfullmäktige efter votering, att inför kommunalt vårdnadsbidrag i enlighet med Nackamodellen.
Den Socialdemokratiska gruppen är mycket kritisk till att inför vårdnadsbidrag och röstade emot förslaget, säger Anders Bergérus, oppositionsråd (s).

Nedan följer Anders Bergérus tal från kommunfullmäktiges debatt, där argumenten emot illustreras på ett lite annorlunda vis, genom en reseberättelse från ett Tyresö i motvind och snöglopp:

- Jag vill börja med att gratulera kristdemokraternas Leif Kennerberg till framgången. Hemmafrureformen har knuffats en bit på väg in i vårt annars så trivsamma Tyresö.

Detta ärende handlar inte om mycket pengar i relation till vad förskolan totalt sett kostar, inte i detta skede! Och för de mammor som kan tänkas omfattas är det ännu mindre pengar. Det här handlar istället om ideologi, om att försumma arbetslinjen och jämställdheten.

Vi som är politiskt förtroendevalda får ofta kritik för ett byråkratiskt och krångligt språk. Och väljarna har naturligtvis rätt.

Jag ska på ett lite annorlunda sätt försöka att berätta hur jag ser på detta förslag, genom att berätta om en bilresa som jag fick se häromdagen. Det börjar så här:

Det var en sen eftermiddag, jag stod och tittade bilarna som kom körandes från stan, då fick jag se en mörk, blå bil i snögloppet. Jag förstår nu, att den inte hade färdats från Stockholm utan var en av de bilar som kom via Älta från Nacka för att sedan styra sin färd mot Tyresö.

Jag kunde ana på håll att den mörka, blå bilen var en Volvo. Det var inget jag egentligen såg, mer en känsla som kom över mig.

När bilen kom närmare så såg jag att det mycket riktigt var en Volvo. Men det var en ingen Volvo V50, med innovativ design och modern flexi-fuel motor.
Nej, det var en gammal Amazonkombi, den verkade dessutom vara importerad, för ratten, den satt på höger sida.

När bilen kom ytterligare ett stycke närmare så väcktes min nyfikenhet på nytt. För jag har sällan sett en så smutsig vindruta, det kan sannerligen inte ha varit lätt att se framåt genom den.
- Även om hastigheten är låg, så är det en farlig resa de gör, tänkte jag, där vid vägkanten.

När bilen sedan var i jämnhöjd med mig, så sakta den ner ytterligare.
Det första som slog mig var hur fantasiskt blanka backspeglarna var, det riktigt lyste om krom och spegelglas.
Vilken kontrast mot den igensmetade framrutan.

Sedan så kunde jag äntligen se in i bilen. I kupén hängde sammetstärningar som en påminnelse om en svunnen tid.
På förarplatsen, vid ratten satt naturligtvis den moderata chauffören Berit Assarsson, hårt koncentrerad med att hålla den gamla bilen på vägen. Bredvid satt som vanligt folkpartisten Jan Larsson, alltid redo att försöka hjälpa till. Denna gång med att växla, samtidigt som huvudet var utstucket genom den nervevade sidorutan, för att om möjligt se framåt.

Larssons tårar de rann, för klimatet det var hårt.

Utan bilbälte i baksätet, satt Mats Fält, moderaten ni vet. Inte till höger som han brukar, utan i mitten - Mats, han gjorde just inget mer än log, för han tyckte att det var en ohyggligt spännande resa, på gränsen till gastkramande.
Till höger, närmast dörren, hade Kristdemokraten Kennerberg fått ta plats. Han hoppade upp och ned, upp och ned av pur iver och glädje, så till den milda grad att Larsson, folkpartisten, då och då, stack in huvudet i kupén för att be honom lugna sig en smula.

På den bortersta platsen, satt ytterligare en person. Men det var svårt att urskilja vem det var, men förmodligen var det en av centerpartisterna, för personen hade en stor snuttefilt över sig och sov som på alla resor sött.

När bilen sedan passerar, så vänder jag mig, för att fortsätta följa den krängande färden. Då ser jag att bakrutan minsann, är lika skinande blank som backspeglarna. Och där genom rutan ser jag två skräckslagna ansikten sticka opp. Det är folkpartisterna Anna Steele Karlström och Kerstin Malmberg som placerats där. För socialliberala värden och jämställdhet kan placeras i skuffen, när de konservativa gör entré.

Detta var ett försök att ändå beskriva vilken färdriktning detta förslag har.

Osökt kommer jag i alla fall att tänka på det så kallade friåret hos AMS. Det handlar inte heller om så förtvivlat mycket pengar mätt i relation till vad olika saker kostar i statsbudgeten. Men det ger fel signal. Det går enligt min uppfattning, precis som detta förslag om vårdnadsbidrag, på tvärs mot arbetslinjen.

Sverige skulle behöva komma upp i en sysselsättningsgrad på 80%. Vi har idag 77% att jämföra med EU genomsnittets 70%. Skillnaden mellan oss och genomsnitts EU är de svenska kvinnornas höga förvärvsfrekvens. Tänk på det!

Jag vill också erinra folkpartisterna om att deras egna riksdagsledamöter, Birgitta Olsson och Carl B Hamilton, för en tid sedan, på DN debatt mycket kritiskt och bestämt avvisar vårdnadsbidrag enligt Nackamodellen.

Jag vill med detta yrka avslag till förslaget om att införa kommunalt vårdnadsbidrag i Tyresö.